Kom hem vid en solig lördag. Nämnlisch lördagen den 8/7. Så här gick det till.
Vaknade lagom nykter vid 07.35 på tiden då alarmet skulle ringa. Lagom nöjd och lagom bakberusad börjar jag dagen så. En Elinas yoghurt med honung, två små belgiska våfflor med sockor och en energidryck och snus. vid 08.15 tog det hus i helvete. Första mänskliga avgången till Puttgarden gick 09.15. Skyndade mig som självaste Torden i skyn och fick ihop allt mitt. Köpte biljett och kom till Station.
Tåget ankom station, jag ankom tåg. Vagnen för cyklar var kaputt. Alltså fick jag stå med SötAstrid i en gång i en timme och 30 minuter. Andra cyklister tillkom och vi hade en trevlig stund. Vi pratade söen. jag hade inte sett havet på 20 dagar och han hade inte sett det på ett halvår då han bodde inlands. Mest synd var det om mig.
I färjelägret Puttgarden blev blev jag tillsagd att ställa mig i kö nummer ett tillsammans med motorcyklarna. Snäll som jag är ställde jag mig i tillsagda kö. Tro fan i helvetet om jag inte får värsta utskällningen på Duitska när jag kommer fram. Jag skall tydligen stå med husbilarna. Såklart! De andra åtta gångerna har jag inte behövt göra det men denna gången måste jag… Jag sväljer utskällningen och blir putt.
Väl på färjan som för vänlighetens skull pratar danska så köper jag samma typ av macka som utfärdens. Mozzarella och tomat, och en öl. Det kostar mig 91 kr. Sen krigar jag loss i skattefria avdelningen. Det blir gin, en amarone och en whiskey. Sedan Lybeck har jag redan 1,5 liter Lambrusco i väskorna. Blev tungt som faan med packningen efter detta.
Nog nu! Kommer till ”skandiernas rike”. Fipplade runt lite och kom vidare på tåget till Fosterjorden. Det var den värsta tågresan av alla. Som alltid. Och då har jag åkt hyfsat mycket tåg med cykel i Europa tycker jag. Fan att de inte kan fixa de tågen. Ingen tycker ju de är okej.
Kom till Hyllie och cyklade därifrån. Stod inte ut med tåget mer. Cyklade hem. Odramatiskt. Dock var jag som mest skeptisk till bilisterna i Sverige än någonstans annars. Som vanligt. Gäller iofs inte bara bilister utan alla färdmedel i Sverige. De är dåliga på att uppmärksamma sin omgivning.
2005 km blev det ungefär. Denna resas absoluta höjdpunkt kom i den första veckan i Italien. Fantastiskt. Varmt, skönt och vackert. Okänt, exotiskt, Tirolerprunkande och helt underbart. För det mesta. Folket var bra, maten var bra och drycken svalkade fint.
En annan rolig sak som hände i Italien när det var så varmt var att så fort jag ladda mobilen så ville den stänga av sig för att den var för varm. Den tyckte inte om värmen lika mycket som jag. Cykeldatorn blev helt kolsvart i displayen när den fick vara i solen när det var över 40 grader och det var lite kul.
En annan rolig sak man får uppleva när man långfärdar är att användningen av tummen upp är väldigt hög. Ser man en annan långfärdscyklist som vilar/står vid vägkanten så sänker man hastigheten och gör en tumme upp samtidigt som man tittar bak. Instinktivt kollat man som stående/cyklande cyklist på andra cyklister och får man en tumme upp och allt är okej så ger man också en tumme upp tillbaka. Det är ju tecken på att den andra kan cykla på utan att stanna för att prata. Det är också en bekräftelse på att man är fan så mycket bättre än den idioten som står och vilar/Det är också en bekräftelse på att det är viktigt att vila och vätska upp när det är varmt trots att andra kommer och frågande gör tumme upp.